J u l i a s

jag har funderat på hur modellerna klär sej
här i milano vimlar de ju av modeller hela tiden
en sak har de gemensamt
konstig stil
va e de me modellers förkärlek till marknads kläder

(marknads kläder= sånt man kan köpa på gatumarknader tex. asymetriska kjolar me paljetter och illasittande jeans me ord som love och chic skrivna på bakfickan med glitter)

förutom modeskaparna har ju modellerna första parkett
till allt nytt o kul som händer
nu menar jag ju inte att någon ska följa modet slaviskt, finns de nåt tråkigare?
men att kanske om man ser vad som e nytt borde man kanske också se vad som e fruktansvärt,
typ man borde ju iaf kunna se skillnad på bra o dålig passform

ytligt ytligt ytligt

men oftast brukar de ju vara så att man blir ju lite som man umgås
jag har tex aldrig ägt så många plagg i färgen svart
(ja vissa kallar faktiskt svart en färg)
inte bara för att mina vänner ser svart som något praktiskt o stilrent
utan också för att hela milano vimlar av svart

kanske e de så att modellerna också blir som de umgås
kanske är inte deras inspirationskälla jobbet
utan jobbarkompisarna
de kanske sitter o diskuterar nyans skillnader i paljetterna på olika jeans
kanske även nya budskap att sy fast själva
va vet ja
kanske e modellerna de nya modeskaparna

en av mina lärare sa att hon slaviskt följer skvallertidningarna
de finns ett mönster i att de som paris eller britney visade upp på sämst klädda listan
ett par år senare e uppe på high fashion catwalken

kanske e då paris inspirationen för dessa fruktansvärda jeans



va fan e de för bransch ja gett mej in på då...

för övrigt såg jag en full mini hund på väg hem från parken nyss
den snubblade på sina egna ben o drämde huvet i marken
jämte hoppa matte o stressa upp stackarn
jag skynda på stegen för att inte börja gråta